Ett vidrigt brott

Att tala om förtryck av kvinnor kan ibland kännas omotiverat i vårt samhälle. Även om kvinnor får mindre i lön, arbetar mer och har större krav än män så har vi det trots allt väldigt bra, jämfört med både män och kvinnor i andra delar av världen. Därmed inte sagt att vi inte ska kämpa för ett jämställt samhälle!

Att skära bort delar av flickors könsorgan, s k könsstympning, är en sedvänja som många etniska grupper tillämpar. Varje år beräknas två miljoner flickor få sina kroppar stympade på detta vis!
Själv tycker jag att detta är så fasansfullt att det inte ens går att föreställa sig. Jag försökte en gång, för några år sedan, att ta mig igenom en dokumentär som var inspelad på den nordafrikanska landsbygden och visade hur det gick till i praktiken när flickorna hålls fast i armar och ben samtidigt som en äldre kvinna, "omskärerskan", genomförde stympningen medan flickan skrek för sitt liv. Jag kunde inte se färdigt dokumentären. Det är bara för fasansfullt. Och det pågår idag!

Som svensk kvinna, engagerad i mänskliga rättigheter, känns det ibland oöverstigligt att komma tillrätta med det gigantiska förtrycket mot kvinnor runt om i världen. Att skapa jämställdhet mellan könen kommer att ta tid, kanske flera generationer. Därför känns det bra när jag får indikationer från olika organisationer att könsstympningen kanske kan minska rejält inom en generation. Utbildning och förändring av attityder i främst norra Afrika gör att många flickor idag får behålla sina genetalier så som de är skapta. I Sverige har nu olika religiösa ledare gått samman för att visa sin avsky mot detta brott. Kanske finns det hopp? För vidrigare nutidsföreteelse får man leta efter...