Partiledaredebatten

Det är egentligen inte så mycket att säga om gårdagens partiledardebatt, den vanliga pajkastningen i stället för att presentera egna förslag och visioner för framtiden. Mest svingades det från Socialdemokratiskt håll, precis som vanligt.

Ur ett feministsikt perspektiv var det ännu mer bedrövligt, den lilla tid som ägnades åt frågan gjorde visserligen Fredrik Reinfeldt okej i från sig, eller rättare sagt han pratade om vad just dem ville göra. Göran däremot använde sin tid till att upprepa sitt mantra som han hållt på med under kvällen, det vill säga att de borgliga med M i spetsen är osolidariska med sina skattesänkningar och inskränkningar av bidragsberoendet.

Givetvis var han också orolig att Fi skulle göra så att Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle ha svårt att komma in i riksdagen och därmed göra en borglig valseger ett faktum; vilket underförstått är otroligt hemskt för alla kvinnor.

Ärligt talat Göran, jag tror det är dina väljare som saknar en feministisk analys från dig, och dessa vinner du endast genom att visa att du faktiskt har förstått det strukturella förtryck som finns och att du, som statsminister i ett parti som styrt Sverige i princip oavbrutet sedan urminnes tider, är medansvarig för att inte mer hänt. Inte genom att angripa andra för ditt misslyckande.

Om Fi ställer upp som parti i valet, och borgarna vinner på grund av jämställdhetspolitiken, med eller utan hjälp från Fi, är det helt och hållet Görans och hans partis fel. Detta är för övrigt en ordning som jag gärna ser, Liberalerna har genom Birgitta Ohlsson gång på gång visat den svenska partipolitiska feminismens rätta hemvist.

Se debatten