Å, om man bara kunde vrida tillbaka klockan ibland...

Hur gärna vi än vill planera livet så kan vi aldrig göra det till 100%. Det fungerar inte. Vi känner alla till katastrofer i stora format som tsunamin, folkmord och terrorattacker som på en och samma gång ödelägger många, många människors liv och lämnar anhöriga kvar i en tillvaro som aldrig någonsin kommer vara densamma.

För den enskilda individen tror jag nog ändå att det gör lika ont och är lika smärtsamt om katastrofen som förändrar livet bara rör en själv. Det som var så självklart igår kan vara en ouppnåelig dröm dagen efter. Ett litet misstag leder till att ingenting längre kan bli som det en gång var.

Själv har jag gjort så många misstag i livet att det nästan känns som ren rutin ibland, men det finns en speciell händelse som jag fortfarande ältar nästan dagligen. 1992, då jag var 23, satte jag på mig ett par stereohörlurar och tryckte på powerknappen utan att kontrollera volymknappen (som stod rätt nära max) först. Det sa PANG i huvudet och på mindre än en sekund förlorade jag min tystnad för resten av livet. Jag hade fått tinnitus. Åååå, vad jag har förbannat mig över det.. Hur klumpig får man vara? "Varför, varför, varför, varför?" "Tänk om, tänk om, tänk om?" Ljudet av ett gammalt brummande kylskåp uppblandat med små pip har jag lyssnat på konstant sedan dess.

Jag tänker jättemycket på Karin Pilsäter just nu. Hur ramsan "varför satte jag mig i bilen, varför tog jag inte taxi?" säkert går runt i hennes huvud. Visst, det VAR ett misstag, och jag är övertygad om att hon aldrig kommer att göra om det igen. Att göra en kort time-out är helt okej och sunt.

Men jag hoppas verkligen att Karin kommer tillbaka till politiken, en erfarenhet rikare. Alla människor kan göra misstag och felbedömningar. Själv har jag svårt att tänka mig ett Folkparti utan Karin Pilsäter. För mig behövs hon.