Trött på vänsterns statsmonopol på feminismen? Illamående av högerns "kvinna-stanna-hemma-vid-spisen-politik"? Uppgiven över borgerlighetens oförmåga att se könsrollsstrukturer? Feminist, liberal och radikal? Då är Felira någonting för dig.

måndag, februari 27, 2006

Uppmuntra till mångfaldstänkande då det gäller försörjning.

Vad ska du bli när du blir stor? Frågan som alla barn får av såväl vuxna och andra barn hade jag olika svar på varje dag. Flygvärdinna, apotekare, detektiv, banktjänsteman (okej då, bankkvinna), sminkös och fyrvaktare var några de yrken jag ville bli innan grundskolan var över. På gymnasiet valde jag en tvåårig yrkesinriktad linje som hette "Social servicelinjen" och som bestod av 100 % tjejer. Blev vårdbiträde/vårdare inom äldre och handikappsomsorgen och fick jobb direkt. (Trots att jag just under gymnasiet mest var inne på att bli datasystemerare avslöjar en gammal dagbok mig.)

Många år sedan började jag studera enstaka kurser vid universitetet. Jag läste ämnen som etnologi, filmvetenskap och socialantropologi och hela tiden fick jag frågan "vad ska du bli, då?" samtidigt som vi kursare ständigt talade om vilka olika yrkeskategorier vi skulle kunna passa in i. Den röda tråden från barnsben och upp på högskolenivå har dock handlat om att mina utbildningsval bör utformas för att passa in på en framtida arbetsmarknad där det självklart ska vara så att jag är den som söker anställning och någon annan ska anställa mig.

Besvikelsen bland akademiker som tagit ut en högskoleexamen och som trots det hamnar i arbetslöshet diskuteras flitigt just nu. Man känner sig lurad över att man satsat "fel" och trott att studier alltid lönar sig i längden.

Jag tror att det är viktigt att vi redan som barn får lära oss att frågan om vad vi ska bli när vi blir stora kan besvaras på andra sätt än "bara" se sig själv som en framtida anställd. Det viktigaste är ju inte att "bli" någonting utan att planera och agera för att klara sin framtida försörjning. Uppmuntra att livet kan utformas på olika sätt och visa att det är helt okej att vilja ha många strängar på sin lyra. Exempelvis att man kan starta ett eget soloföretag eller gå ihop ett par stycken och driva ett kooperativ. Visa på självklarheten att man utbildar sig till fler än ett yrke och sedan växlar allteftersom arbetsmarknaden/livsförhållanden ändrar sig. (Tänk vad häftigt att ha ett visitkort med text på båda sidor där det står "Anna Andersson: elektriker" på ena sidan och "Anna Andersson: advokat" på den andra.). Applådera dem som väljer att bli mer självförsörjande genom att odla egna grödor eller dem som tror på sin uppfinning och gör allt för att få den i produktion.

Jag tror att vi alla bör vänja oss vid tanken på att man inte har en och samma arbetsgivare resten av livet (underbart hoppingivande tycker jag som har svart bälte i hoppjerkeri) men att man kan jobba i projektform, frilansa, arbeta inom bemanningsföretag och en massa annat. Att helt enkelt ha ett öppet sinne för att allt inte går att planera till punkt och pricka utan att gripas av panik.

Själv har jag ingen aning om vad jag ska bli när jag blir stor. För tillfället är jag timvikarie inom hemtjänsten igen. Ett perfekt jobb jag alltid kan luta mig tillbaka på då jag inte jobbar med annat. Men vad jag gör om tre månader har jag ingen aning om...