Tager du Anna, Lisa och Berit till dina äkta makar?

Min högsta önskan i livet har aldrig varit att gifta mig. Skulle jag göra det ska det i så fall vara i Las Vegas med en äkta Elviskopia till vigselförrättare! Men något romantiskt kyrkobröllop med pompa, ståt och flervåningstårta är inget dröm för mig.

Däremot så vet jag att många, många, många sätter sitt bröllop som en viktig milstolpe i sina liv. En symbolisk handling som tydligt markerar att "nu, nu så är det vi som hör ihop". På köpet får man en radda juridiska fördelar också som jag har förstått.

För mig så är det helt naturligt att andra personer prioriterar andra livsval i livet än jag gör. Självklart ska alla som älskar varandra få gifta sig om de så vill. Givetvis står jag som liberal bakom krav som att homosexuella ska få gifta sig i kyrkan, att ingen mot sin vilja ska tvingas in i äktenskap och så vidare. Men ibland kommer jag på mig själv att det finns variabler som jag inte ens tänkt på. Som får mig att tänka till och som ger mig nya perspektiv.

Under de senaste veckorna har jag sporadiskt tittat på SVTs serie "Toppkandidaterna". Min favvis har varit Klara Gratte som själv titulerade sig som queerfeminist och liberal.

En fråga hon drev hårt var att hon ville upphäva äktenskapsbalken och ersätta den med en samlevnadsbalk. Hon öppnade mina ögon för begreppet "polyamorösa förhållanden". Att staten inte ska lägga sig i hur och med vem eller med vilka man vill leva med.

I min värld måste jag erkänna att jag alltid tänkt att ett förhållande ska vara monogamt. Att vara homo/bi eller hetero spelar ingen roll men just det där med tvåsamheten och att man bara kan älska en människa "åt gången" har jag inte problematiserat för mig själv fram till nu.

Polygami och månggifte har jag däremot haft fördomar emot. Mina tankar har gått till att sätta likhetstecken mellan polygami och kvinnoförtryck. En man som gifter sig med den ena frun efter den andra á la den kinesiska filmen "Den röda lyktan".

Men Klara påpekade så klokt och genomtänkt att staten faktiskt inte kan lägga sig i hur vuxna individer i ett fritt, demokratiskt land väljer att leva så länge det handlar om kärlek och tillit. Att det just är i monogama heterosexuella förhållanden som det mesta kvinnoförtrycket sker. Och varför ska inte hon och hennes flickvänner ha möjligheten att leva tillsammans som äkta makar med samma juridiska rättigheter som monogama förhållanden?

Hmmm. Detta tåls att grubbla på. Själv så är jag inne på Klaras linje. Vad tycker ni? Hör polygami hemma i ett liberalt land? Finns det någon vetenskaplig forskning som visar att man verkligen bara kan älskar en person åt gången?

Kolla in Klara på denna länk: http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=46860