Trött på vänsterns statsmonopol på feminismen? Illamående av högerns "kvinna-stanna-hemma-vid-spisen-politik"? Uppgiven över borgerlighetens oförmåga att se könsrollsstrukturer? Feminist, liberal och radikal? Då är Felira någonting för dig.

tisdag, mars 07, 2006

Blåslagen

Gårdagskvällen tillbringade jag på S:t Görans akutmottagning. Anledningen var att jag fått ett slag på min vänstra sida i midjehöjd som gjorde att jag hade ont när jag andades. Det var en smärta som högg ordentligt och att jag var orolig för att det kunde röra sig om någon slags inre blödning.

Förövaren i detta fall var min pojkvän. Han fick in ett snyggt slag som knockade mig och ändå så var det långt ifrån hårt. Jag var mentalt förberedd att slagen skulle komma så något överraskningsmoment var det inte tal om. Slagserien mot ansiktet lyckades jag blockera, likaså en roundhousespark men det var den där förbaskade låga högerkroken som bokstavligt blev mitt fall.

De senaste åren har jag nästan konstant haft ont någonstans. Blåtiror, stukade kroppsdelar, sträckningar, lårkakor och blåmärken överallt är ofrånkomligt om man som jag väljer att träna självförsvar flera gånger i veckan. Och anledningen till att jag överhuvudtaget började träna handlar just om att jag, den dagen någon eller några med våld försöker sig på att angripa mig, ska kunna försvara mig rejält och till varje pris göra ALLT för att klara mig.

Våldet som sker idag ute på gatan, i svenska hem och på landets skolor är så förbannat fegt. Även om det mesta våldet rent statistiskt sätt sker män emellan så är min verklighet att jag är född kvinna och att jag därigenom riskerar att råka ut för mäns våld emot mig. Tyvärr är jag rätt pessimistisk då det gäller könsrelaterat våld. Det verkar bara bli värre och värre. Jag blir fullkomligt förstörd av att läsa tidningsartiklar som den om hur unga män filmar tortyrklassade sexövergrepp mot en flicka med sina mobilkameror. Om våldtäktsdomar som är rena hånet ur offrets synvinkel. Hur fäder dagligen kan ha sex med sina döttrar utan att någon reagerar. Kvinnomisshandel som djävulskt utspelar sig inom hemmets väggar. Sexuella trakasserier i såväl skolan som på arbetsplatser. Listan kan göras lång.

För mig så är självförsvarsträningen i första hand mental träning. Jag har lärt mig sätta gränser, jag vet att jag kan och vågar kontraattackera, jag vet hur jag reagerar då jag blir utsatt för stress och så vidare. Man brukar säga att 20% i en självförsvarssituation handlar om teknik och resterande om attityd.

Igår, under sparringpasset, så fick jag ett slag vars följd på sjukintyget rubriceras som "revbensskada efter kontusion". Sånt händer under träning. Och det var mer ödets ironi att det just var min pojkvän som jag sparrades mot just då. Men när han och jag satt i väntrummet så tänkte jag att jag ändå är riktigt lycklig lottad då jag inte lever i ett misshandelsförhållande, att jag inte blivit våldtagen och att jag inte blivit offer för en man som velat utöva makt emot mig genom våld. Jag satt där för jag hade gjort ett pissigt försvar. Ont som f-n men allt annat än kränkt!

12 Comments:

Blogger Fredrik Lindholm said...

Vilken stil tränar du?

onsdag, mars 08, 2006 11:48:00 em

 
Blogger Maria B said...

Jag tränar Krav Maga (med inslag av Defendo.)

Tränar du något?

torsdag, mars 09, 2006 12:04:00 fm

 
Blogger Fredrik Lindholm said...

Har fuskat med karate, thaiboxning och filippinskt, men det var ett tag sedan. Skall sätta igång så fort jag får stålar.

Förresten, är det fel att kalla oss för våldsliberaler? För vi ser ju våld som en utmärkt lösning på vissa problem.

söndag, mars 12, 2006 6:02:00 em

 
Blogger Maria B said...

Jag är ingen pacifist. På makronivå tycker jag det är viktigt med att vi, likt andra demokratiska länder, har ett starkt försvar just för att skydda demokratin och våra medborgare vid ett eventuellt hot eller attack.

På samma sätt gäller detta även på mikronivå. Om någon hotar och/eller kränker mig så kommer jag försvara mig. Till varje pris. Och om någon är så idiotisk att ens komma på tanken att ge sig på mig så får han/hon/dom skylla sig själva. Det är som sagt deras val.

Våldsliberal? Tja, varför inte;-) En sak vet jag dock. Jag har svårt att tänka mig att en liberal skulle komma på tanken att via våld utsätta någon annan för övergrepp. Det rimmar illa med hela den liberala ideologin om individens okränkbarhet.

Men alla är inte liberaler? och därför lär jag fortsätta träna...

P.S. På tal om filippinskt. Har testat Escrima ett par gånger och det var super. Sugen på Kapap med?plus miljoner andra system också?

söndag, mars 12, 2006 8:00:00 em

 
Blogger Fredrik Lindholm said...

En sund filosofi. Skulle man ta Nobels Fredspris på allvar (ett tröstpris till Norge) så skulle det år ut och år in gå till USMC.

Jag hoppas att synen på självförsvar blir att det är något som angår alla alltid. Det blir så lätt så enögt och brandkårsaktigt när man skall ha "feministiskt självförsvar". Folk får ha vilka motiv de vill för att lära sig att slåss. Och jag kan respektera att kvinnor kanske inte gillar att ligga på marken och brottas med män hur som helst. Men att per definition porta en man från ett självförsvarspass, även om han kan hur mycket som helst och inte har bläckfisksfingrar, är lika korkat som att tro att alla kineser och japaner är mästare i kung fu och karate.

Kapap? Berätta mera.

lördag, mars 18, 2006 6:16:00 em

 
Blogger Maria B said...

Å, vad underbart att du tar upp det här med "feministiskt självförsvar" som jag är så förbannat kritiskt emot.

Jag påstår här och nu att det är rent självbedrägeri att påstå att man på bara några timmar ska kunna lära sig tekniker som ska kunna rädda mig mot en eller flera män som redan bestämt sig för att överfalla mig. Det är så fel och falsk marknadsföring så det skriker om det.

Ska man träna självförsvar som kvinna tycker jag att man gör sig själv en björntjänst genom att stå ett par timmar och skrika "nej, nej, nej" och sparka på en mits. Hur realistiskt är det på en skala?

Man brukar säga att det tar kroppen runt 10 000 gånger att lära sig en teknik innan det sätter sig i muskelminnet och sedan krävs det att man fortsätter att öva för att behålla det.

Att lära sig slå på en mits är ingen konst. Men det riktiga våldet på gator och i hemmen är av en helt annan kaliber. Jag undrar hur många som går på feministiskt självförsvar som verkligen vet hur det känns att bli utsatt för en strypattack? Det handlar om sekunder innan man förlorar medvetandet då hjärnan inte får blod. Sedan är det en lätt match att fullborda en eventuell våldtäkt eller löpa linan ut och ta livet av mig på riktigt. Vidare är en angripare så fullproppad av adrenalin eftersom han redan bestämt sig för att attackera vilket gör att mitt våld på honom måste vara kraftfullt och omedelbart. Det räcker inte att knäa eller sparka personen i skrevet en gång. Han kommer att vika sig dubbelt men troligtvis snabbt komma till fattning igen, än mer adrenalinpumpad, och springa efter mig. Alltså måste jag redan från början följa upp min första attack och fortsätta attackera, attackera, attackera, attackera tills jag är fullständigt övertygad om att personen i fråga inte längre utgör ett hot. Och är det fler angripare så har jag fullt upp.

Och så följer här lite trevliga länktips:

www.kapap.se

www.defendo.nu

www.krav-maga.nu

Enjoy! Du blir inte portat någonstans för att du är man, lovar ;-)

lördag, mars 18, 2006 8:07:00 em

 
Blogger Fredrik Lindholm said...

Tack för bra länkar. Jag får väl återgälda vänligheten med www.lameco.nu och www.sayoc.se.

Vad gäller det feministiska självförsvaret så var det något seminarium i gymnasiet för en tio år sedan. Det var idrottsdag och man fick välja mellan en massa aktiviteter. Det var småroligt att göra yoga när man hörde "Nej, nej, nej!" från rummet brevid. (Men vad vet jag, de kanske protesterade mot att instruktören lärde ut något uppenbart felaktigt.)

Sedan så har vi de obetalbara bilderna på något pass i Rålambshovsparken där en tjej knäar på en mits samtidigt som hon lutar överkroppen bakåt. Eller varför inte bilden på där Schyman fjuttar in ett knä i en mits. Det gör ju inte så mycket, för mitshållaren har inte heller alla indianer i kanoten.

Vem vet, en dag kanske det blir en egen stil med konstiga kläder, filosofi och titlar och allt.

lördag, mars 18, 2006 9:23:00 em

 
Blogger Maria B said...

Tack och bock, tack och bock för länkarna. Alltid kul att smurfa runt på sidor för vips dyker det upp en och annan man känner igen!

Just Filippinska kampsporter där man är beväpnad exempelvis med en kniv i varje hand och tränar fight är ruskigt kul att träna! En given framtida hobby för mig.

Skoj att du påminde mig om Gudruns uppvisning på kampsportsarenan. Av någon anledning började jag skratta så mycket att jag fick ta en extra värktablett då mitt ännu inte läkta revben gjorde sig påmint. Sorry, Gudrun- Är övertygad om att du säkert graderat upp dig till ett rött bälte iaf.

Ska kanske påpeka att det just är vänsterrörelsen "feministiskt självförsvar" jag är kritisk emot. Tycker givietvis att kvinnor ska träna självförvar mycket mer än de gör idag- men ett relistiskt system som fungerar och som ökar kvinnans chanser att klara sig vid ett eventuellt angrepp.

Tips till alla är att kolla in www.kampsport.se och lär er mer om olika stilar och vad som passar dig.

Sist men inte minns så måste jag även slå ett slag för att de flesta kampsportsklubbar har en mycket trevlig stämning och är långt ifrån den utseende/kroppsfixeringen som jag själv upplevt på trendgymmen runt om i stan.

måndag, mars 20, 2006 9:26:00 fm

 
Blogger Fredrik Lindholm said...

Googlade lite och fann denna site:
http://www.femselfdefence.tk

Sedan så har vi denna (märklig stance):
http://www.sjalvforsvar.nu

Där står det bl.a.:

"Killar och feminism

Parallellt med våra pass i feministiskt självförsvar erbjuder vi också pass i Killar och feminism, där utbildade killar håller föredrag och diskussion om killars roll i feminismen. Det här är utmärkt att ha exempelvis för killarna på skolan samtidigt som tjejerna lär sig att slåss. Killarna får diskutera orsaker till och lösningar på kvinnoförtrycket, sin egen roll som kille och även diskutera vad man själv kan göra, både individuellt och tillsammans med andra.

Att involvera killar i diskussioner kring feminism är viktigt ? det är ofta som man glömmer att även killar har en viktig roll att spela för ett jämställt samhälle. Även killars attityder måste förändras för att samhället ska förändras."


Det låter väl bra, men jag hittar inget om att man skulle ha killar med som uke, ej heller något att det kan vara feministiskt motiverat att en kille lär sig självförsvar/stridskonst, för att på så vis uppfylla traditionellt manliga dygder. För jag kan inte tänka mig något skamligare än att gå hem från krogen och stå och vara helt bortkommen när damerna i sällskapet antastas/rånas/värre.

måndag, mars 20, 2006 11:45:00 em

 
Blogger Maria B said...

Tja. Herre gud, vad ska man säga? Tanken är säkert god. Men logiken förstår jag inte.

Jag menar vill man som kvinna lära sig att försvara sig mot könsrelaterat våld MÅSTE man träna med män som inte håller igen på krutet utan som kan attackera realistiskt. Jag lovar att jag fortfarande flyger in i väggen och tappar luften nästan varje träningspass när det matas sparkar på mig TROTS mitsar, skydd och allt det där. Då jag tyvärr inte väger 100 kilo så har jag svårt att på en mikrosekund möta upp med en klockren stoppspark om en längre, kraftigare, starkare man kommer resolut kommer rusande emot mig och som jag upptäcker för sent. Konsten att gilla läget och ta till plan B och C och D är därför ett måste. Och det lär du dig aldrig på en kafferast.

Vad man också ska ha klart för sig är att män som angriper andra män och/eller kvinnor inte alls har den etiken som lärs ut på alla seriösa kampsportsklubbar. Du får inte träna om du förekommer i brottsregistret till exempel. Alltså kan man snabbt dra slutsatsen att det inte är kamsportare som är ute och puckar sig på gatan utan att det är kriminella. Jag tycker att alla oavsett kön bör träna självförsvar av något slag. Sedan är ju lagen att gripa in vid ett pågående bråk alltid en chansning. Jag skulle inte tveka om jag var övertygad om att det var ett uppenbart våldtäktsförsök eller så. Jag brukar också stå och övervaka läget om exempelvis en full/drogad/ person kommer in på typ 7eleven, beter sig hotfullt och jag ser att det bara är en anställd där. Men uppriktigt sagt så skulle jag inte ingripa om det innebär hot för mitt liv. Kriminella skyddar ju varandra och ger varandra alibi och skrämmer andra vittnen och så vips sitter jag med ett eventuellt åtal mot mig. Fortfarande är det så att det är få som är soloangripare. Det är i nio fall av tio gäng som är ute efter att slåss och är fega som satan.

En bra tråd är denna: http://www.kampsport.se/forum/showthread.php?t=10046 Gillar Fabbes inlägg (du känner honom garanterat då han tränar på "dina" klubbar)

På tal om kopplingen kvinnor och våld så är jag övertygad om att kvinnor minst sagt har tillgång till samma aggressioner som män. Det är bara det att våra kulturella förställningar hur vi bör bete oss som män och kvinnor odlat fram myten om Flickan som förväntas inta positionen som den Väna Lilla Varelsen av Glas. Jag tror inte att det per automatik skulle bli fred på jorden om fler kvinnor kom till makten. Vägen går genom demokratisering, respekt för varandra och att en gång för alla göra upp med trista dammiga könsroller och se individen bakom. Tvärtom så tyder utvecklingen mer åt att kvinnor begår fler och fler våldsbrott. För någon vecka sedan rapporterades det om gäng på T-banan som rånade och provocerade fram bråk som bestod av 100% tjejer. Vidare så är det väl ingen som längre tvivlar på att unga flickor skär sig sönder och samman själva för att överleva. Alltså tar till mycket grovt våld som de använder mot sig själva.

Summan av kardemumman är väl att vi måste inse att våldet i samhället är en trist och oacceptabel realitet. För att komma till rätta med det måste vi en gång för alla tugga i oss det faktum att världen varken är ond och god utan vad vi gör den till. Alla är delaktiga och gör aktiva val vare sig vi är medvetna om det eller inte. Alltså inbillar man sig att man inte väljer så är det också ett val.

Och de tio råd jag skulle vilja säga till unga tjejer idag så är det först och främst:
1. Du duger
2. Tro på dig själv och lär dig sätta gränser
3. Skaffa dig egna uppfattningar och åsikter
4. Res
5. Skaffa många killkompisar
6. Börja träna självförsvar
7.Lyssna på Melinda Wredes "Realationsteorin" minst en gång om dagen.
8. Tro aldrig att du kan förändra en kriminell kille genom den förfärliga frasen "jamen, han är ju snäll innerst inne". Är du ute efter spänning i tillvaron så börja hoppa fallskärm eller vad som helst.
9. Skaffa en pojkvän som delar din syn på jämställdhet (eller flickvän för den delen) och som är snäll.
10. Tjäna alltid egna pengar och var självförsörjande.

P.S. Var hos husläkaren på återbesök idag och han skakade på huvudet när jag tjatade om att nu vill jag minsann sätta igång och träna. Han menade seriöst att jag skulle börja simma eller ta promenader istället. Att det vare mer lämpligt. Suck. Min lycka ligger nog i att jag aldrig varit lydig.

tisdag, mars 21, 2006 5:29:00 em

 
Blogger Fredrik Lindholm said...

Att tjejer och kvinnor kan vara riktiga svin är ju numera inte politiskt inkorrekt att säga. Synd bara att vissa ser det som något gott i sig, istället för en naturlig konsekvens av ett förändrat samhälle.

Min poäng angående traditionella dygder är att det blir bara katastrof om man tror sig kunna minska våldet genom att i stort sett få fullt normala killar som varken har eller kommer att misshandla någon att börja "skämmas för sig" bara för att de tillhör den statistiska gruppen "män". Och i ett liberalt samhälle kan man vara traditionalist med stort T om man vill, på samma sätt som tjejer kan vara fullständigt otraditionella visavi t.ex. kakbak.

Fabbes inlägg är bra och roliga. Ja, jag fuskade lite med FMA under honom

tisdag, mars 21, 2006 7:22:00 em

 
Blogger Maria B said...

Jag känner många killar som aldrig gjort en fluga förnär som tycker det är så ledsamt att upptäcka hur många tjejer som promenerar framför dem efter mörkrets inbrott automatiskt ökar stegen eller ängsligt ser sig över axeln. En kille hade som strategi att om det gick att gå en annan väg som kvinnan framför så gjorde han det. Annars stannade han till, tände en cigarett och gick med myrsteg istället i hopp att tjejen skulle förstå att han var helt ofarlig och inte var ute efter att överfalla.

Själv tycker jag alltid det har varit så jobbigt att bli intvingad i en slags roll hur jag som tjej ska bete mig.Det har aldrig lyckats speciellt bra. På samma sätt som många killar tycker det är hemskt att de ska bli betraktade som macho när de i själva verket är jätteblyga och supersnälla.

Jag önskar så att alla kunde få vara sig själva! Och att männsiskor en gång för alla slutade upp med att kränka varandra.

Varför ska det vara så svårt?

torsdag, mars 23, 2006 5:05:00 em

 

Skicka en kommentar

<< Home