Trött på vänsterns statsmonopol på feminismen? Illamående av högerns "kvinna-stanna-hemma-vid-spisen-politik"? Uppgiven över borgerlighetens oförmåga att se könsrollsstrukturer? Feminist, liberal och radikal? Då är Felira någonting för dig.

fredag, januari 06, 2006

Det där med utseende...

Nu var det länge sen som jag bloggade någonting om feminism. Kanske beror det på att jag kännt att jag blivit mer bemött som människa än som kvinna de senaste dagarna, kanske är det för att fildelning och frihetsfrågor är så otroligt mycket mer tacksamt att blogga om, där blir jag nämnligen inte lika mycket bemött som en i mängden, utan sticker ut som en av de få (finns det fler?) tjejerna på nätet som bloggar om fildelning.

En sak som jag inte tagit upp så mycket är dock det där med utseende. För det finns en rätt så markant skillnad i hur du blir bemött som kille eller som tjej. En tjej får nämligen nästan alltid kommentarer om hur hon ser ut, oavsett i vilket sammanhang hon finns i.

För det mesta så handlar det bara om små oskyldiga komplimanger, och det är definitivt ingenting fel på komplimanger, vi är alldeles för dåliga på att ge killar komplimanger. Problemet blir när du som tjej inte kan göra någonting utan att människor runt omkring dig kommenterar hur du ser ut. I det långa loppet blir det till en härskarteknik, när du som kvinna vill försöka vara allvarlig, och du blir bemött med en kommentar om ditt utseende.

Som kvinna är du heller inte lika socialt accepterad om du inte ser ut på ett visst sätt. En man kan vara stor, liten, tjock, smal eller till och med gammal och skallig, men åtnjuter fortfarande respekt från samhället. En kvinna får i stället inte vara för snygg, då blir hon bimboklassad, eller för ful, för då tas hon inte heller på allvar. Gamla kvinnor städas ofta bort, medan gamla män åtnjuter respekt. Unga kvinnor kallas för "lilla flickan", och får inget utrymme, medan unga män uppmuntras i vad de än gör och spås framgång. Kommentarer i detta slag är det både män och kvinnor som står för, kanske ett utslag av osäkerhet, men troligen mest av otänksamhet.

Utseende i sig är ingenting oviktigt. En värld där alla hade sett lika dana ut hade varit otroligt tråkig, och en persons utstrålning säger otroligt mycket över hur hon eller han är. Trots detta så tror jag att vi i vår vardag behöver tänka mer på hur vi bemöter människor, att det inte är nödvändigt att alltid kommentera hur människor ser ut, och kanske ge killar lite fler komplimanger.

2 Comments:

Blogger fatima said...

I en förening jag är med i fanns det speciellt en man som gärna och ofta kommenterade klädsel. Faktiskt var det obehagligt till slut. Vi förstod att han inte begrep bättre och att det inte låg någon illvilja bakom, men ändå var det de "snyggaste" tjejerna som fick sin klädsel påpekad jämt. Jag behövde sällan mötas av "vilken kalaspingla du är idag, ska du på fest eller?" eller "Vilken intressant blus, hur knyter man den?".
Poängen är att om du som kvinna i ett seriöst sammanhang där du är med för att påverka och göra ett bra jobb, hela tiden blir betraktad som ett objekt, så blir föreningslivet inte lika roligt längre. Du bemöts ju inte med samma respekt som gubbsen, eller de yngre flashigare killarna.
Jag är verkligen trött på hur hela samhället STÄNDIGT objektifierar kvinnor. Har skrivit en insändare till AB om detta, får se om den kommer in? Annars ska du snart få läsa den här på bloggen.

fredag, januari 06, 2006 6:01:00 em

 
Blogger Johanna said...

Precis!

Vore kul om den kom upp här även om den kommer in i aftonbladet.

Det är verkligen inte kul att behöva möta kommentarer om sitt utseende hela tiden, även om de är välmenande och i positiv mening. Det blir mer som nån sorts förlöjligande, och fokus hamnar helt plötsligt på hur man ser ut, än på vad man gör.

fredag, januari 06, 2006 8:40:00 em

 

Skicka en kommentar

<< Home