Trött på vänsterns statsmonopol på feminismen? Illamående av högerns "kvinna-stanna-hemma-vid-spisen-politik"? Uppgiven över borgerlighetens oförmåga att se könsrollsstrukturer? Feminist, liberal och radikal? Då är Felira någonting för dig.

fredag, mars 31, 2006

Det är synd om pojkarna

Svenska Dagbladet har just nu en artikelserie med namn "Projekt pojke" där de tar upp pojkarnas situation i skolan. Pojkarnas problem överlag är någonting man fokuserar alldeles för sällan på, trots att det numera är ett välkänt fakum att det är flickorna som lyckas bäst inom skolans väggar. Om man krasst översätter resonemanget som brukar föras över kvinnors roll i arbetslivet, så skulle man kunna tycka att det är synd om pojkarna, att de faller offer för maktstrukturerna, eller så borde de bara ta och göra någonting åt sin situation och göra som flickorna, nämligen sköta sig ordentligt.

Det senare resonemanget tror jag är vanligast. Det är inte ett särskilt stort problem, pojkar har alltid varit pojkar, det löser sig när de blir äldre, och är det någonting det är fel på, så ska man ändra skolan som stort, inte bara för pojkarna. Katederundervisning vore väl bra?

Pojkars utrymme för att få vara individer under skolåldern är mycket mindre än vad flickors är. Pojkflickor är accepterade varelser, kanske inte så populära, men en tjej som spelar fotboll eller datorspel på fritiden är fortfarande en fullt normal tjej. En kille som är en flickpojke och gör traditionellt "flickiga" saker är inte alls lika accepterad i samhället jämfört med en kille som skiter i skolan, eller en som satsar allt på idrotten.

Till allt detta hör att pojkar redan i den här åldern blir ursäktade deras beteende med andledningen att de är pojkar. I vuxen ålder kommer de klara sig bättre än flickorna på arbetsmarknaden, och också ha en bättre social utgångspunkt. Därmed faller också flickorna i kläm. I synnerhet de duktiga som ofta får ta smällen i klassrummen när de "stökiga pojkarna" gör någonting dumt.

Mallen för könsrollerna börjar redan tidigt. Oftast så betraktas den kvinnliga könsrollen som den mest problemfyllda, men frågan är om det egentligen inte är tvärt om, eller i alla fall en bit av båda? För när pojkar i nedre tonåren till största delen misslyckas, så lyckas tjejerna medan rollerna i vuxen ålder oftast är den motsatta. En sak är säkert, och det är att pojkar är minst lika mycket offer som flickor, och minst lika viktiga att folkusera på när det handlar om att lösa de problem som står i vägen för jämställdheten. För något år sedan genomförde staten ett "projekt flicka" runt om i landet. När kommer "projekt pojke"?

3 Comments:

Blogger Mikael M said...

Efter att ha strulat mig hem från mitt lilla arbetspass, sätter jag slentrianmässigt på TVn, klickar framåt...hamnar mitt i "Lollo Ferrari, en porrstjärnas död." Jag orkar inte skratta, jag orkar inte bli deprimerad. Slutsats: det är synd om de flesta. Som har mindervärdeskomplex m m m m m m

tisdag, april 04, 2006 11:42:00 fm

 
Blogger Mikael M said...

Som ofta skrev jag min förra komm, i språnget någonstans, kommer sedan på att det var lite kryptiskt..., alltså; Lollo Ferrari var väl världsmästare i silikon (Guiness rekordbok), programmet visades i TV5...,synd om både säljare och köpare, om man uttrycker det kort. F ö just nu, är jag lite förbryllad över att upplägget här på bloggen; "Det är synd om pojkarna", inte fått det att smattra mer i kommentatorsbåset,...va? Det har ju legat där i många dygn. Läste nästa post; om det sura mailet, det är bara mest skitdåligt om JN skall behöva själv skall stå där med sitt, ofta relevanta och intressanta debattstoff. Skall hon också tröttna? Själv kommer jag att pensionera mig en aning härifrån, har min egen stökiga butik att hålla reda på, tror jag.

tisdag, april 04, 2006 8:52:00 em

 
Blogger Mikael M said...

För att just här en sista gång knyta (äntligen) till själva bloggtexten;...senare på kvällen igår såg jag igen på TV, Filmklubben" (SVT) sände en några år gammal, "Brother" (tror jag den hette), skildring vars ev "intressanta, intellektuella, konstnärliga/tekniska kvaliteter inte upphöjer den rullen över ganska rak endimensionell VÅLDsporr. Det verkade vara en eller flera avrättningar i undre världen, ganska regelbundet, var tredje minut,... tredje minut, ...var tredje minut...i filmtid. Just en "endimensionell" är nyckelordet...,en geggamojja att överösas (t ex) just unga pojkar/män. Tänkte, efter att ha stängt av gårdagens filmupplevelse innan den var slut,...VAD VAR VITSEN,...SKALL JAG NU TÄNKA PÅ DE MEST BRUTALA AVRÄTTNINGARNA just innan jag lägger mig? Klart att film påverkar, media påverkar (även till avtrubbning), debatten har funnits länge, men ändåkänns det som om någon idioti hävdar att så vore det inte alls nämnvärt. En vuxen människa med något så när intellekt i behåll, en del livserfarenhet, kan sortera i begreppen, välja i menyn. Men hur tar barn/ungdomar in det? Tänker jag tillbaka genomskådade vi ganska mycket, det gör dagens unga också, kanske ofta t o m i högre grad, men i media är utbudet större, mer svåröverblickbart. Men vi kunde inte genomskåda allt. Vi var tvungna att ta till oss vuxenvärlden som den kom till oss, trots att vi ibland tyckte annorlunda. Det vore fel att säga att speciellt pojkar "drabbades". i någon idag nyvaknad insikt. Alla drabbas. Därför handlar det, som det ibland sagts, om samhällsutveckling, snarare än om en speciell önskad utveckling i riktning "feminism" eller "machocism" (haha, vilket ord).

onsdag, april 05, 2006 2:29:00 em

 

Skicka en kommentar

<< Home