lördag, april 15, 2006
Deltagare
Previous Posts
- Feminismen är min plikt
- Därför kommer jag aldrig göra en Skugge
- Feliraseminarium om självskadebeteende 8 maj med ...
- Liza Marklund om Folkpartiets...
- Det kom ett mail...
- Det är synd om pojkarna
- Släng ut Taylorismen inom vården
- Med Martha som mentor!
- Att skylla på tradition känns så dammigt!
- Hål i huden...
2 Comments:
Jag har varken följt Linda S:s uppgång eller fall(?), oengagerande, kännts som en opålitlig uppblåst media bluff från första början. Sitter man på en kvällstidning får man smått otrolig publicitet för minsta rapning. Det finns säkert tio kvinnor i varje trappuppgång som tycker, har något att berätta, reflekterar, men de har inte makten att höras, och vem vill ha det alltid. Linda S är också en produkt av 1990talet - det årtiondet kommer inte att bestå, lika lite som allt annat. En del av det blir bara skrattretande, som vi betraktar 1950-60-70 talen, kanske charmigt i något ögonblick... Skriverier har egenskapen att lagda kort ligger, alltid jobbigt för den som vispat ur sig lite av varje offentligt...och sen ändrar sig.Är det inte det som kallas för opportunism? Så är det med kvällspress, man har alltid näsan i gottepåsen.
lördag, april 15, 2006 1:31:00 em
Jättekul att de uppmärksammade din bloggkrönika som var kanonbra!
lördag, april 15, 2006 9:19:00 em
Skicka en kommentar
<< Home