Våld mot kvinnor - en fråga om manlighet
Såg Karin Swärds dokumentär Sverige, Sverige fosterland via nätet nu på morgonen. Min vän och styrelsekollega Lotta Sonemalm medverkar en hel del i programmet. Trots att jag jobbar med de här frågorna och har hört och sett det mesta blir jag verkligt berörd när Swärd radar upp mord efter mord efter mord efter mord på kvinnor i Sverige under den gångna mandatperioden. När psykologen Björn Lagerbäck säger att kvinnorörelsen måste samarbeta med regeringen i den här frågan och att det inom kvinnojourer behövs fler män som diskar, städar, läser sagor för att visa att också mannen som har utvecklat empatisk förmåga och INTE slår eller terroriserar kvinnor finns, då gråter jag. För mig är den här frågan så otroligt viktig. Män ska inte behöva uppfostras till våldsverkare. Vi måste bryta med den traditionella mansroll som många av oss lever med som naturligast i världen. Tonårspojkar måste få klart för sig att de är fullkomligt normala om de INTE tänker på sex hela dagarna. Småbarnpappor måste förstå att det är okej att inte vilja jobba den där första tiden när bebisen är sådär ny och doftande och man bara vill ligga nerkrupen i en filt och gosa. Män måste våga krama om sin manlige kompis när man inte setts på länge. Herregud! Vad är det som är så skrämmande?? Jag som läst en del sociologi och genusvetenskap vet förstås att det handlar om att kvala in i den "rätta typen" av maskulinitet. Men handen på hjärtat! Rätta typen?
Vi kommer ALDRIG att uppnå nollvisionen om våld mot kvinnor så länge män envisas med att behålla sina gamla unkna tvångströjor, luktande av typiska "manssysslor". Alla ni där ute! Släpp människan i mannen fri! Ni ska se att det gör underverk!