Trött på vänsterns statsmonopol på feminismen? Illamående av högerns "kvinna-stanna-hemma-vid-spisen-politik"? Uppgiven över borgerlighetens oförmåga att se könsrollsstrukturer? Feminist, liberal och radikal? Då är Felira någonting för dig.

onsdag, april 26, 2006

Viktigt seminarium 8 maj

Den 8 maj hålls ett mycket viktigt seminarium i Feliras regi i Riksdagen.

Ämnet är "ungdomar och självskadebeteende" och talar gör dels en ung Felira utifrån egna erfarenheter samt läkaren och författaren Åsa Nilsonne.

Självskadebeteende är tyvärr något som ökar i dagens Sverige och det är viktigt att få upp dessa frågorna på agendan samt lära sig mer om vad det egentligen handlar om. Det är ett stort och sorgligt misslyckande att så många unga idag mår så dåligt. Hur kommer det sig? Vad kan vi göra?

Seminariet är öppet för alla. Du behöver alltså inte vara medlem i Felira och/eller Folkpartiet för att komma.

Var: Riksdagens ledamotshus, Mynttorget 2
När:Måndagen den 8 maj 18-20
Anordnat av: Nätverket Felira www.felira.nu
Behöver man vara medlem i Felira och/eller Folkpartiet: Nej. Alla är välkomna.
Kostnad: Kostnadsfritt
Anmälan: senast 8 maj klockan 16.00 till: birgitta.ohlsson@liberal.se
Mer info: Maria Byström tinnitussan@chello.se

Varmt välkommen!

Dagens pepp

Dagens pepp:

  • Bra att inte affischen sätts upp. Det räckte ju med ett 202 kvadratmeters ass i mitt nylle på Stureplan 2004.

tisdag, april 25, 2006

Dagens pepp

Dagens pepp:

lördag, april 15, 2006

Felira med i P1:s bloggkrönika

Mitt inlägg om Linda Skugges feministsyn citerades i dagens bloggkrönika i P1. Bloggkrönikan kan du läsa här, och inlägget om Skugge och feminismen hittar du här.

fredag, april 14, 2006

Feminismen är min plikt

Feminismen behöver reformeras, skrev Johanna i förra inlägget. Jag håller med, men det är ändå så att vänstern kommer att stå fast vid sin lätt biologistiska feminism. Det kommer att dröja innan socialdemokraterna vågar släppa tanken på hela den offentliga apparaten, där kvinnan blivit statens hemmafru. Kvinnan är sossarnas alibi för en stor offentlig omsorgsapparat. Vi kan inte reformera den feminism som är förhärskande inom vänsterns ?välfärdsbygge?, utan vi som liberaler måste tydliggöra den feminism vi tror på!

Den stora skiljelinjen går mellan sossarna och liberalerna. Vänsterfeminismen utgår allför ofta från att Kvinnan och hennes sysslor ska uppvärderas, sossarna utgår helt enkelt från den vita heterosexuella mamman, som arbetar inom vården (och så ska det förbli). Vi liberaler och folkpartister definierar feminism som en kamp för individen och hennes rätt att definiera sig själv. Vår feminism är för transan, flatan, den som föds utan definierbart kön och den som inte vill ha ett sexuellt förhållande alls. En feminism för alla kvinnor som bygger muskler, för alla kvinnor som har håriga ben, för alla män som sminkar sig för alla män som har lätt för att gråta.

Det är med stolthet jag kallar mig feminist och liberal. Jag vet att många tror att jag är vänster när jag säger att jag är feminist, och med vänsterstämpeln kommer givetvis tron på det kollektive, tron på statens styrning som ett oslagbart instrument. Det känns ibland som energikrävande att behöva förklara liberal feminism, gång på gång. När t o m folkpartister inte riktigt vet själva?. En äldre man i folkpartiet i Halmstad blev uppriktigt förvånad när jag lyfte fram männens situation vid en diskussion om flyktingpolitik. Han trodde bara att jag ville/kunde se kvinnornas situation för att jag är feminist!

Ja, det är stundtals arbetsamt och tröttande att vara feminist och att behöva försvara sina åsikter och sin kamp för mänskliga rättigheter åt alla. Det är inte desto mindre nödvändigt. Jag ser det som min plikt att föra den feministiska kampen vidare. Jag hade inte ens haft rösträtt idag om det inte vore för feminister längre tillbaka i historien! Min son hade förmodligen inte ens fått leva, eftersom jag var både ogift och väldigt ung när jag fick honom. Det är så MYCKET vi har alla feminister i historien att tacka för!! Jag skulle inte drömma om att sluta kalla mig feminist, det vore en skymf mot alla kvinnor och män som kämpat och kämpar för lika rättigheter.


PS. Läs min favoritbok: Feminism is for everybody av bell hooks. Alla liberaler som ser feminism som en nödvändig väg till individens frihet har nytta av den.

PS 2. Maria Byström! Jag läste vad Liza Marklund skrivit i Expressen, och här är mitt bidrag:

Pojkar lär sig bli uppassade, sept 05

Vill ha en skola både för tjejer och killar, april 06

måndag, april 10, 2006

Därför kommer jag aldrig göra en Skugge

Linda Skugge slutar kalla sig för feminist på dagens sidan fyra i expressen. Hon drar upp långa anledningar om varför, att feminismen är felriktad samtidigt som hon sätter stora likhetstecken mellan vänsterfeminism och vanlig feminism.

Jag tror att Skugges val är både välgenomtänkt och kanske behövligt för henne, men jag tycker samtidigt det är synd att hon väljer att bortse från allt det positiva som feminismen står för. För även om jag i mycket kan hålla med om alla de negativa exempel hon drar upp, så är det en stor skillnad mellan att kalla sig för feminist och bara vara för jämställdhet.

Feminismen är den aktiva ställningstagandet att det finns skillnader mellan könen som beror på samhället, och att det är någonting man kan och vill ändra på. Att bara vara för jämställdhet är ett mer allmängiltligt ställningstagande du kan ha, utan att göra så mycket åt själva problemet. Jämställhet är innehåller ingen problemformulering, något som feminismen har och vill lösa.

För att lösa de problem som finns i dagens samhälle med ojämlikheter mellan de olika könen så tror jag att feminismen definitivt behövs. För att även om kvinnor och män är biologiskt olika, så är inte skillnaderna så stora att de motiverar de skillnader i förutsättningar som idag finns mellan män och kvinnor. Det är heller inte så stora att de motiverar hur olika man behandlar barn, eller betalar män och kvinnor som utför samma jobb, så olika lön.

Det är inte ett avståndstagande från feminismen som behövs, utan snarare ett reformerande. Många feminister ser kön framför människors individualitet, när det egentligen borde vara feminismens kamp att låta just människors individualitet vara det grundande när det handlar om bemötande och förutsättningar, istället för kön. Att det sedan behövs en medventenhet att vi i dagens samhälle ofta låter kön vara en större grund för bemötande än individ, och att det är det vi vill bekämpa, blir också det feminismen kallar för strukturer.

Värderingar efter kön hör inte hemma i ett modernt samhälle. Vi är alla individer med individuella behov, och individuella förutsättningar. Trots detta så bygger dagens samhälle på den manliga normen, där kvinnlighet blir någonting annorlunda, och inte det normala. Där behövs feminismen. För att få folk att bli behandlade som folk, och inte efter vad de har mellan benen.

söndag, april 09, 2006

Feliraseminarium om självskadebeteende 8 maj med bl.a. Åsa Nilsonne

Psykiatrin i Sverige uppmärksammas allt oftare på grund av dess allvarliga brister. Vi har alla läst och förfärats över groteska våldsbrott där personer som nekat hjälp låter sin frustration gå ut över oskyldiga. Utbrändhet är ett begrepp som numera är inrotat i den svenska vokabulären och antidepressiva läkemedel ligger sedan länge på topplistan över mest de mest sålda medicinerna i landet.

"Det finns inga ekonomiska resurser" är det argument som ges som standarsvar då man vill diskutera lösningar på problemen. Landsting och kommuner måste spara pengar. Då det gäller psykiatrin liksom andra områden så måste man idag rangordna individers lidande- eller med ett annat ord- prioritera - då resurserna inte på långa vägar räcker till alla som skulle behöva adekvat hjälp.

Ett fenomen som det talas och diskuteras allt mer om är unga flickor som skadar sig själva. Genom att själv tillfoga sig skador genom exempelvis skära sig med vassa föremål eller bränna sig minskas och kontrolleras den starka ångesten tillfälligt. För en utomstående vuxen känns tanken olustig. Vissa väljer att bagatellisera det med inställningen att "det hör ungdomen till- de vill bara ha uppmärksamhet" till total förnekelse "nej men inte kan väl unga flickor verkligen göra sådär mot sig själva?".

Sanningen är den att flickor med självskadebeteende finns runt omkring oss alla. De flesta utövar detta i hemlighet och döljer det mycket, mycket väl. Självskadehandlingen blir en personlig trygghet att ta till när känslorna av krav, besvikelse, rädsla och osäkerhet blir för starka. Skammen över vetskapen av att det man gör är fel och oron för att såra sin omgivning gör att många behåller det för sig själva.

Hur ska då man möta problematiken? Vad bör man ha i åtanke när man som politiker kommer i kontakt med dessa frågor?

Först och främst måste man inse att självskadande/självdestruktivitet är ett komplext problem. Det finns ingen standardlösning som man kollektivt kan applicera på ungdomarna. Tvärtom. Vissa svarar bra på läkemedelsbehandling, vissa inte. Andra blir hjälpta av behandlingshem medan andra bara blir sjukare där. Likaså kan det ibland vara önskvärt att man så tidigt som möjligt sätter en diagnos för att få rätt hjälp, men å andra sidan finns en stor fara att diagnosen i sig blir ett identitetskvitto på att man ÄR sin sjukdom. Det finns även en hel del olika slags terapimetoder som skiljer sig kraftigt åt.

Viktigt är dock att självskadebeteende bland ungdomar bör komma upp på den politiska agendan och inte ska sopas under mattan på grund av dess komplexitet. Alla politiker måste få större kunskap i ämnet för att kunna fatta beslut som grundar sig i fakta och erfarenhetsbaserad forskning.

Som politiker och/eller som politiskt intresserad bör man ha kunskap om dessa frågor, inte minst som liberal där ju individen står i fokus.

För att du inom nätverket Felira, och/eller medlem i Folkpartiet ska få chansen att lära dig mer om dessa frågor anordnas ett seminarium den 8 maj 18-20 2006 kring ämnet "Ungdomar och självskadebeteende".

Vi får dels ta del av en ung Feliras, Mirja, egen personliga berättelse om självskadebeteende och vilka myter och fördomar hon vill krossa i ämnet.

Vi kommer också att få lyssna till författaren, psykiatrikern, psykoterapeuten m.m. Åsa Nilsonne som har stor erfarenhet av att arbeta med patienter med självskadebeteende. Hon har varit med om att föra in och bygga upp terapimetoden DBT (Dialektisk beteendeterapi) i Sverige. Inbakat i DBT finns tanken om medveten närvaro- mindfulness- som i dagsläget vinner mer och mer anhängare även utanför psykiatrin. Åsa Nilsonne kommer att tala om hur hon som läkare ser på självskadebeteende, om DBT, vikten av bemötande samt ge en hint om vilka (politiska) beslut som måste till för att lösa problematiken.

Efter Mirja och Åsa talat kommer det finnas chans att ställa frågor till dem båda.

Seminariet är kostnadsfritt och äger rum i Riksdagen den 8 maj 18-20 och du anmäler dig till birgitta.ohlsson@liberal.se

Om du vill veta lite mer i detalj om seminariet, ställa frågor eller komma med synpunkter så mejla mig, Maria Byström, på tinnitussan@chello.se

P.S. Texten är inte könsneutral utan jag talar ibland medvetet om flickor. Givetvis finns även pojkar med självskadebeteende.

Liza Marklund om Folkpartiets...

...förslag om pojk och flickskolor i dagens Expressen. Vad tycker ni?

tisdag, april 04, 2006

Det kom ett mail...

Fick ett mail idag som egentligen var riktat till min egna blogg, men tyckte det var så träffade så att jag tänkte publicera det här med. Om inte annars för att komma ihåg att vi har en bit kvar med den där feminismen...

"först måste jag säga att jag hatar er alla feminister och att din sida verkligen är den sämsta som verkligen finns. Jag tycker du borde stänga ner hela den skiten för att ingen bryr sig om dig och dina idiotiska feministiska åsikter.. Så lämna internet till oss MÄN!!!!"


Skrattretande, patetiskt eller bara sorgligt... välj själv :)