Trött på vänsterns statsmonopol på feminismen? Illamående av högerns "kvinna-stanna-hemma-vid-spisen-politik"? Uppgiven över borgerlighetens oförmåga att se könsrollsstrukturer? Feminist, liberal och radikal? Då är Felira någonting för dig.

måndag, januari 30, 2006

Strukturer, kvinnorollen och annat feministiskt flum

Någonting som mer än en gång slagit mej den senaste veckan är hur kvinnorollerna uppmärksammats. Anna Sjödin blir både försvarad och kritiserad över sitt upptåg i gårkväll. Frågan om hur kvinnor egentligen får bete sig blir återigen aktuell, och ärligt talat, hade nyheten verkligen varit lika stor om det hade drabbat Johan Forsell?

I årets första program av Big Brother, nej jag följer inte serien (visade sig speciellt när jag i höstas stod och snackade med Tina som var med förra året och hade ingen aning om vem hon var) men det fanns inget bättre, så har de bestämt sig för att låta tjejerna ha utröstningsmakten i början. Hela programmets upplägg handlar om att driva med könsroller, och även om man säkert kan läsa ut en stor portion humor i det hela, så känns det trist att det ens ska behöva förekomma.

För det är ju så att du som tjej, såväl som kille i det korta tjänar på att leva efter könsrollsnormen. Du blir inte lika ifrågasatt och inte heller rycker någon på ögonbrynen om du som tjej intresserar dig för klassiskt tjejiga saker. Samtidigt så ska du som feminist defintivt inte göra det, eftersom att du då själv faller för könsrollerna.

Ännu mer konserverande än den kvinnliga könsrollen måste jag påpeka att den manliga är. Är du en "manlig" tjej till sättet blir du trots allt ofta accepterad, även om det blir lättare ju mer "kvinnlig" du ser ut. En "kvinnlig" man har det svårare, kommer inte in i samma sociala norm, och blir oavsett verklig läggning stämplad som homosexuell. Samtidigt så får män som faktiskt förklarar att de inte hör till den klassiska stereotypen ofta beröm och positiv uppmärksamhet. En kvinna som gör lika dant tas inte på allvar och man undrar var felet ligger, om det ens uppmärksammas.

Trots allt så är det viktigaste att människor får mötas som individer, inte efter kön, och att man kan se att i dagens samhälle så finns det både könsroller och strukturer. Alla roller är inte av ondo, och man måste respektera människors val i frågan, men andra människors val ursäktar aldrig hur man beter sig själv, så lite respekt och eftertanke efterlyses.

söndag, januari 29, 2006

Blondin-president, någon?

Det är ju så härliga måndagkvällar framför teven nu! Klockan åtta kryper jag upp med popcornen framför Commander in Chief, å vad det är bra (även om det är tydligt att en kvinna som vill behålla respekten aldrig kan dra en vits, bjuda på sig själv eller knappt le)! Sen blir det ett lite besvärande tv-glapp en timme, där jag inte hittat ngn intressant underhållning (förra veckan blev det Super-Nanny, snacka om instant kulturchock!) men sen kl 22 kommer äntligen Vita Huset. En högtidsstund - jag är så glad att det har börjat igen och njuter extra intensivt nu när jag vet att det snart är slut.

Efter euforin infinner sig dock en stilla reflektion. De två kvinnor som i serierna tillmäts och har störst autoritet professionellt, Mackenzie Allen och CJ Cregg, är typ enochåttio långa, mörkröstade brunetter. Såå coola, och vad är vimsiga (säkert lika smarta men det får man ju aldrig se) blonda Donna Moss i jämförelse? Är detta bara en ren tillfällighet? Har dessa två eminenta skådespelare fått personifiera Allen och Cregg enbart på kompetens och inte alls på sina utseenden och framtoningar? Eller är världen och tittarna helt enkelt inte redo för att en kort, blond och vänlig kvinna också kan vara precis lika smart och betydelsefull för världen och sina presidenter? Och givetvis ska ta och få lika mycket respekt.

Suck... allt jag kan hoppas på i nuläget är väl att det snart kommer en Legally Blonde 3. En inte alltför klen tröst ska tilläggas... Elle Woods for president!

lördag, januari 28, 2006

Elektronikkedjorna och kvinnorna

Att allt fler kvinnor handlar sina prylar över nätet rapporterar N24 om idag. Samma artikel påstår att det beror på att kvinnor inte blir bra bemötta i vanliga elektronikkedjebutiker, någonting jag inte blir förvånad av alls. Visst finns det garanterat undantag, och jag är själv inte en stor kund i just elektronikkedjor, men de senaste gångerna jag varit inne i någon av de butiker som finns och haft manligt sällskap med mig, så har det uppstått en något speciell situation. Försäljaren har nämligen alltid börjat prata med mitt medföljande manliga sällskap före han börjat prata med mig.

Det har varit så i allt från laptopköp till köp av skrivarpatroner, eller som den gången jag bara var inne för att titta på hörlurar. När jag väl har fått ordet, och försäljaren insett att det faktiskt var jag som var kunden och inte mitt medföljande manliga sällskap, så har det inte varit allt för ovanligt att man då blivit behandlad som mindre vetande. Detta har faktiskt gjort att mina besök i elektronikkedjor minskat. Nätet är bättre både i bemötande, priser och utbud, för det är väl egentligen bara den där frånvaron av leveransvecka och personlig service som skulle göra att man handlade i vanlig butik. När då den personliga servicen är borta, så vad gör då ett par dagar i frakt?

Den här formen av smygdiskriminering som N24 pratar om som är så otroligt jobbig att behöva stå ut med. Det är också en form av smygdiskriminering som lättare skulle avhjälpas om det hade varit en jämnare könsfördelning i branchen, och om man hade reflekterat lite över sina attityder. Positivt är i alla fall att det i det här fallet finns en lösning på problemet, att bojkotta butikerna och handla över nätet.

onsdag, januari 25, 2006

Om bordeller, fotboll och mänskliga rättigheter


I går, tisdags, kom min och Birgittas debattartikel, om bordellerna under VM, in i GT. Det är intressant hur lite vi i Sverige reagerar över orättvisorna. Ta tex detta att kvinnor inte fick se fotboll i Saudiarabien. Roland Andersson tyckte att det inte var så mycket att göra åt, "det är så det har varit i 5000 år och det är inget jag kan ändra på" sa han. Hade vi verkligen reagerat så lamt om de varit judar eller svarta som inte fick bevista fotbollsstadion??? Det verkar som om det är ok att bryta mot mänskliga rättigheter, så länge som det är kvinnor som är den grupp som drabbas.
Jag citerar Johan Alhmark, som skrev i en insändare i DN idag:
"När man hör att det börjar byggas bordeller i Tyskland inför stundande VM i sommar börjar man undra om det inte är dags att kliva av. Eller är även detta något som har pågått i 5000 år och som man för dens skull inte kan ändra på? Bara "vi" har rätt att supa oss aspackade, kasta sten på motståndarlagets supportrar, köpa en hora eller två (de väljer ju själva) och sedan åka hem och pussa frugan och barnen gonatt. För inte ska väl hon gå på matchen?"

Huvudet på spiken, Johan!

måndag, januari 23, 2006

Kvinnor ska allt städa själva!

Under dagens lunchpaus slog jag på svt24 som sände en debatt om hushållsnära tjänster. Förslaget om skattesubvention inom sektorn har fått nytt genomslag efter Nyamko Sabunis artikel i ämnet, och Commander in Cheif på tv.

Det jag har svårt att förstå är vänsterns argumentation i det hela. Vänstern nedvärderar hela städsektorn och ser ett klassperspektiv i att människor ska anlita städhjälp. Istället för att acceptera att människor är bäst på olika saker, så tycker de att alla ska städa själva, allt annat är att gå tillbaka till det gamla klasssamhället med pighjälp. Detta är ju samtidigt att nedvärdera alla de människor som jobbar inom städ-sektorn idag, en sektor som jag själv har jobbat i, genom att inte tycka att man borde skapa fler arbetstillfällen där.

Idag så finns det liknande skattesubventioner för klassiskt manligt arbete. Det har inte vänstern något problem med. Tydligen så är det dock en skillnad när kvinnors obetalda hemarbete ska ut på den vita öppna marknaden. Att en skattesubvention kan leda till fler arbetstillfällen, framför allt för "arbetar"kvinnor är tydligen ingenting man prioriterar, utan ser istället bara de kvinnor som "slipper" städa.

Detta skapar klassisk kvinnlig konkurrens, där man istället för att fokusera på de realistiska lösningarna, ställer kvinnor mot klass, där kvinnor blir förlorarna.

Sen ska man i debatten inte glömma bort att med en skattesubvention på hushållsnära tjänster, så kan även fler män anlita städhjälp, och även börja arbeta i städsektorn.

söndag, januari 22, 2006



Och du fattas mig

En stjärna har fallit


Du blev bara 25 bast. Du rockade hela jävla Klubben i Stockholm.

Fan.







Läs vad Mattias Kling skrivit.





måndag, januari 16, 2006

"Gå vidare, det finns gott om män"

Så löd Nyamko Sabunis råd till kvinnor som känner sig fast i ett förhållande där de inte har möjlighet att satsa på sin karriär. Under ett samtal i Skövde idag med ledande fp-kvinnor (och ett par män), så diskuterade vi kvinnors möjligheter i politiken i dagens mest jämställda Sverige. För när Chile väljer en kvinnlig president, och "Commander in Cheif" är högaktuell, så finns det ytterst få ledande kvinnor i Sveriges politiska topp.

Vi har i Sverige ett valsystem som premierar män. I många valkretsar landet över så toppas listorna av män, och de flesta mindre partier får bara en eller två riksdagsplatser per valdistrikt, vilket gör att det också blir en mansdominans i riksdagen, och svårt för kvinnor, speciellt utanför storstadsområderna att komma in bakom maktens dörrar. Hade valkretsarna varit större så hade det också kunnat bli större chans för kvinnor att komma in.

Ett annat system som framför allt drabbar kvinnor är de hushållsnära tjänsterna. Inte bara det faktum att det per automatik är ett systemfel när man kan dra av för de traditionella manliga sysslorna, såsom målning och mindre byggnationer, men inte för de klassiska kvinnliga sysslorna som städning och tvätt-hjälp. Det drabbar också alla kvinnor som idag jobbar svart inom sektorn. Subvention av hushållsnära tjänster hade inneburit ett mycket bättre och säkrare arbetsklimat för dem, som idag är oerhört utsatta och saknar rättsligt skydd om någonting händer.

Även om det här är två saker som det skulle kunna gå att skapa ändring med från politiskt håll, så handlar mycket fortfarande om attityder och strukturer. Kvinnor behöver tyvärr anpassa sig efter mäns villkor för att ha en möjlighet att tas på allvar. Många har en brist på självsäkerhet, någonting som män av tradition och uppfostran fått med sig från början. Den ödmjukhet som egentligen borde anses som någonting positivt inom politiken blir en kvinnofälla, och ett slags moment tjugotvå när kvinnor som jobbar emot den, tar för sig, och visar sig starka, sedan blir utmålade som rabiata och skrämmande.

För trots att kvinnor och män idag på pappret har lika rättigheter, så är inte möjligheterna de samma.

söndag, januari 15, 2006

Vem är det som censurerar reklamen?

lördag, januari 14, 2006

Folkpartistisk fullträff

Jag har den senaste tiden inte varit direkt störtförtjust i partiet jag har medlemskap i, Folkpartiet, utan mest kritiserat dem för dess hållning i frågor som rör övervakning och immaterialrätt, och stundom faktiskt funderat över varför jag fortfarande är med, speciellt när det dyker upp alternativ med vettiga åsikter i frågorna.

Därför känns det otroligt skönt att få läsa Nyamko Sabunis debattartikel på Expressens sida fyra, där hon ryter till om både det så otroligt jämställda Sverige, samt kvinnofällorna som finns. För i spåret av tv-premiären av serien "Commander in Chief" så har diskussionen om varför kvinnor inte finns på höga poster återigen börjat föras.

Sverige har inte haft en kvinnlig stats- eller regeringschef sedan Ulrika Eleonora, och ligger i dagens läge inte i närheten att få det heller. Bara två partiledare är kvinnor, och på de tyngsta politiska maktpositionerna har kvinnor varit sällsynta även i modern tid. Mycket beror på, som Sabuni nämner, att medelmåttiga män får lätt för sig, medan duktiga kvinnor motarbetas. Kvinnor förväntas fortfarande att sköta största delen i hemmet, för att få hjälp med de traditionella kvinnliga hushållssysslorna får du skatta fullt, medan motsvarande manliga berättigar till skatteavdrag.

Kvinnor uppmuntras och uppfostras till att kärleken är det som är viktigast, och i följd av det faktiskt offra sig för sin mans framgång. För de maktpositioner som finns idag förväntas det dessutom att du ska lägga så mycket tid så att du omöjligt kan lägga full tid för hem och barn, och det är för en man socialt accepterat att du offrar den delen till förmån för en yrkeskarriär.

Att det är en ekvation som inte riktigt går ihop med jämställdhet är inte särskilt svårt att räkna ut. För att det ska fungera så måste fler kvinnor vilja ta makt och sticka utanför könsrollens grepp, och också göra det män har gjort i alla tider; offra delar av hem och barn, samtidigt som samhällsklimatet måste anpassa sig så att det blir en möjlighet att i en familj ha mer än en person på en maktposition eller med ett tidskrävande arbete.

Jämställdhet handlar om att ge och ta, och att gå mot båda hållen, inte vända på steken och kvotera in kvinnor i maktpositioner och lämna mannen vid spisen, för det blir precis lika fel då.

Migrationsverket och empatin

Många flickor, men även pojkar, utsätts för misshandel och förtryck i "hederns namn". I november mördades Abbas Razaei, 20, p g a att han var tillsammans med en 16-årig flicka i en familj som starkt ogillade de båda ungdomarnas förhållande. Nu får inte Abbas mamma komma till Sverige för att begrava sin son.
Men det finns de som inte ger sig. Föreningen "Glöm aldrig Pela och Fadime" har satt igång ett upprop för att få migrationsverket att ompröva sitt beslut.
På fredag och lördag pågår årliga manifestationer för att vi inte ska glömma Pela, Fadime, Abbas och alla andra som mördas och förtrycks i hederns namn. Det hade varit fint om vi då åtminstone kan visa att många, många svenskar tycker att Abbas mamma ska ha rätt att bevista sin sons begravning.

tisdag, januari 10, 2006

Dagens pepp&depp&inspiration


Dagens pepp:
Dagens depp:

Dagens inspiration: Madonna (bild)

Om p-piller för män i P1

Efter mitt blogginlägg om preventivmedel blev jag tillfrågad om jag ville vara med i P1-programmet "Ring P1" för att inleda en debatt om ämnet. Programmet går ut på att människor får ringa in och diskutera aktuella ämnen, och det finns nu ute på nätet, där det går att lyssna på. P-pillerdiskussionerna kommer dels lite drygt tio minuter in i programmet, samt i slutet.

måndag, januari 09, 2006

Ang. det där med utseende

I fredags så skrev jag om att kvinnor ofta får stå ut med att hela tiden höra kommentarer om sitt utseende. DN skriver idag om att Frankrike kan få en kvinna som president efter nästa års val.

Hur beskrivs då denna kvinna? Jo som oprövad och elegant. Säkert en helt korrekt beskrivning, men hade man inte kunnat plocka fram en mer presidentisk egenskap?

Varför finns det inga vettiga preventivmedel?

Den sexuella frigörelsen för framförallt kvinnor kom i samband med P-pillret under 1960-talet. Kvinnor fick större möjlighet att kunna göra som de ville, och njuta för egen del utan att behöva oroa sig för de barnfyllda följderna.Idag finns det en mängd olika preventivmedel, alla med sina egenskaper, och fortfarande nästan bara kondomen som skyddar mot sjukdom. Saker som börjar på P och slutar på plåster, stavar eller piller är det mest vanliga, och det som behövs för att slippa barnskriken. För att inte glömma spiralerna, men de kräver ett visst mått av barnskrik för att kunna installeras.

En viss utveckling har faktiskt skett. Abort är inte lika nödvändigt, dagen-efter-pillrena som du för fem år sedan spydde och mådde kasst av, passerar idag nästintill obemärkt, och går dessutom att införskaffa receptfritt på apoteket. Hormonnivåerna i p-piller har sjunkit drastiskt, och de anses också vara mycket säkrare.

Trots detta så finns det fortfarande inget vettigt preventivmedel på marknaden som motsvarar mängder av kvinnors behov. När p-pillrena kom så ingick det en hormonell mens, som var totalt onödig, för att pillermakarna "trodde att kvinnor ville ha det så". Nu har äntligen ett företag kommit på att de där jobbiga sju magsmärtsfyllda blödande dagarna i veckan är totalt onödiga, men kommer pillret till Sverige än då? Inte. En lång procedur av godkännande i olika verk ligger före. Dessutom så förändrar de där små pillrena så mycket i hela hormonbalansen att man kan bli mörkrädd ibland.

Vid de ohormonella sätten att skydda sig så försvinner kontrollen av de där obligatoriska röda dagarna. Så som tjej har du i värsta fall valet att antingen må dåligt av den röda veckan, eller må dåligt av dina piller. Som det ser ut idag så finns inte ens möjligheten att låta sin partner ta kontrollen över det hela genom att han knaprar piller, eftersom de manliga p-pillrena är totalt obefintliga på marknaden.

Avsaknaden av p-piller för män överlägger en stor del av antigraviditets ansvaret på just kvinnor. Kanske hade hela jämställdhetsfasen kunnat börja redan här om män hade fått ta ansvar för barnen redan vid detta stadiet (ja, jag vet att det finns kondomer, men i längden så är det metoderna som börjar på p som används). Som det ser ut i dag har de inte ens möjligheten att välja.

Jag väntar i alla fall på superpillret, som gör att du slipper din mens, inte blir med barn, och inte får några sjukdomar (och som har sin manliga motsvarighet). När det kommer, så hoppas jag att det årets nobelpristagare i medicin är självklar.

söndag, januari 08, 2006

Januariläsning; Orlando

Eftersom du som student i princip aldrig hinner läsa något annat än kurslitteraturen (du har gott om sån som dataspelsstudent med) tänkte jag faktiskt uppmärksamma boken jag precis läst ut.

Det handlar om "Orlando" av Virginia Woolf. Om det var en uppryckning i min kulturella ådra, mitt sug efter bra feministisk äldre litteratur, eller bara det snygga omslaget som gjorde att jag köpte boken för ett par veckor sedan på pocketshop inne vid Stockholms central. Efter att ha läst ett par sidor, somnat ifrån den, och helt enkelt glömt bort den, så läste jag igår ut boken.

För boken, som är skriven 1928, beskriver en ung mans resa över tiden, och över könsbarriärer där han slutar som kvinna. Saker och ting som inte kan hända, händer, den är helt klart orealistisk på sina ställen. Det mest intressanta i boken, förutom att den är riktigt bra, skulle jag vilja säga är Orlandos kval mellan de båda könsrollerna.

Man, kvinna, eller inget av det? Kvinnor som beter sig som män, och män som beter sig som kvinnor. Knappast ett ämne som slutade vara aktuellt efter 1928, utan är högst reellt i dag också. För är det verkligen själva könet som bestämmer hur en person skall vara, eller är det sättet vi förväntas vara, som gör det? Boken Orlando beskriver både de fördelar och nackdelar de båda könsrollerna hade under olika tidsepoker, och jag vill definitivt påstå att det inte är mycket som skiljer de dåtida rollerna med dagens, i alla fall inte när det gäller människors sätt att se på varandra.

Läsning rekommenderas skarpt. En kopp te (jag har under min förkylning druckit många) och en bok passar ju faktiskt rätt så bra i Januarimörkret, om inte annars för att njuta av den underbara humorn som är återkommande i den Woolfska boken.

fredag, januari 06, 2006

Det där med utseende...

Nu var det länge sen som jag bloggade någonting om feminism. Kanske beror det på att jag kännt att jag blivit mer bemött som människa än som kvinna de senaste dagarna, kanske är det för att fildelning och frihetsfrågor är så otroligt mycket mer tacksamt att blogga om, där blir jag nämnligen inte lika mycket bemött som en i mängden, utan sticker ut som en av de få (finns det fler?) tjejerna på nätet som bloggar om fildelning.

En sak som jag inte tagit upp så mycket är dock det där med utseende. För det finns en rätt så markant skillnad i hur du blir bemött som kille eller som tjej. En tjej får nämligen nästan alltid kommentarer om hur hon ser ut, oavsett i vilket sammanhang hon finns i.

För det mesta så handlar det bara om små oskyldiga komplimanger, och det är definitivt ingenting fel på komplimanger, vi är alldeles för dåliga på att ge killar komplimanger. Problemet blir när du som tjej inte kan göra någonting utan att människor runt omkring dig kommenterar hur du ser ut. I det långa loppet blir det till en härskarteknik, när du som kvinna vill försöka vara allvarlig, och du blir bemött med en kommentar om ditt utseende.

Som kvinna är du heller inte lika socialt accepterad om du inte ser ut på ett visst sätt. En man kan vara stor, liten, tjock, smal eller till och med gammal och skallig, men åtnjuter fortfarande respekt från samhället. En kvinna får i stället inte vara för snygg, då blir hon bimboklassad, eller för ful, för då tas hon inte heller på allvar. Gamla kvinnor städas ofta bort, medan gamla män åtnjuter respekt. Unga kvinnor kallas för "lilla flickan", och får inget utrymme, medan unga män uppmuntras i vad de än gör och spås framgång. Kommentarer i detta slag är det både män och kvinnor som står för, kanske ett utslag av osäkerhet, men troligen mest av otänksamhet.

Utseende i sig är ingenting oviktigt. En värld där alla hade sett lika dana ut hade varit otroligt tråkig, och en persons utstrålning säger otroligt mycket över hur hon eller han är. Trots detta så tror jag att vi i vår vardag behöver tänka mer på hur vi bemöter människor, att det inte är nödvändigt att alltid kommentera hur människor ser ut, och kanske ge killar lite fler komplimanger.