Partiledaredebatten

Det är egentligen inte så mycket att säga om gårdagens partiledardebatt, den vanliga pajkastningen i stället för att presentera egna förslag och visioner för framtiden. Mest svingades det från Socialdemokratiskt håll, precis som vanligt.

Ur ett feministsikt perspektiv var det ännu mer bedrövligt, den lilla tid som ägnades åt frågan gjorde visserligen Fredrik Reinfeldt okej i från sig, eller rättare sagt han pratade om vad just dem ville göra. Göran däremot använde sin tid till att upprepa sitt mantra som han hållt på med under kvällen, det vill säga att de borgliga med M i spetsen är osolidariska med sina skattesänkningar och inskränkningar av bidragsberoendet.

Givetvis var han också orolig att Fi skulle göra så att Miljöpartiet och Vänsterpartiet skulle ha svårt att komma in i riksdagen och därmed göra en borglig valseger ett faktum; vilket underförstått är otroligt hemskt för alla kvinnor.

Ärligt talat Göran, jag tror det är dina väljare som saknar en feministisk analys från dig, och dessa vinner du endast genom att visa att du faktiskt har förstått det strukturella förtryck som finns och att du, som statsminister i ett parti som styrt Sverige i princip oavbrutet sedan urminnes tider, är medansvarig för att inte mer hänt. Inte genom att angripa andra för ditt misslyckande.

Om Fi ställer upp som parti i valet, och borgarna vinner på grund av jämställdhetspolitiken, med eller utan hjälp från Fi, är det helt och hållet Görans och hans partis fel. Detta är för övrigt en ordning som jag gärna ser, Liberalerna har genom Birgitta Ohlsson gång på gång visat den svenska partipolitiska feminismens rätta hemvist.

Se debatten

Eva Lundgren frågas ut i Korseld

Professor Eva Lundgren, som fått det hett om öronen sedan Dokument Inifråns granskning, kommer att frågas ut i SVTs Korseld i morgon kväll.

Utfrågare är Dick Erixon, egentitulerad borglig rebell samt Tove Fraurud, ordförande Ung Vänster.

Bland annat har Dick Erixon använt dokumentären för att bekräfta sitt eget förakt mot feminismen "Feminismen är en ny variant av marxism där klasskamp bytts ut mot könskrig, ekonomisk teori mot ett könsmaktsperspektiv och där individer inte finns. Den som är emot kollektivism och för individualism och ser människor som unika varelser kan inte vara feminist. Så enkelt är det.". Tove Fraurud kan väl knappast i sin tur ses som den mest liberalfeministiska individen i världen, så åter igen så är det polariseringsdags i vår kära public service-kanal. Skall onekligen bli mycket intressant att se.

Studio 24 - Korseld sänds sänds i morgon kl 18.35 och 21.35 i SVT 24.

Birgitta Ohlsson VS. Jens Orback

Klockan 07.45 på SVTs Gomorron Sverige i morgonbitti kommer Birgitta Ohlsson debattera ROKS-feminismens manssyn och kvinnojourer med/mot Jens Orback.

Läs gärna följande debattartikel under tiden.

Dokument Inifrån redux!

Förra veckan var jag inte allt för positiv till Dokument Inifråns syfte med dokumentären Könskriget (del 1).
Jag inte tänkt titta denna veckan, kändes lagom spännande ärligt talat. Men har man kritiserat en del är det helt klart min skyldighet att analysera resten.

Bra beslut, idag fick vi se i stora drag en välgjord och intressant dokumentär. Nu handlar det helt uppenbart om ROKS och radikala extremfeminister (för att blanda utrycken) inte en generell bild av alla feminister.

Det är dock fortfarande skrämmande, men ur ett annat perspektiv. Det är framförallt två saker som kändes väldigt oroväckande (förutom alla-män-är-djur-och-potentiella-kvinnomördare-citaten) det är dels generellt hur ROKS minst sagt extrema idéer har genomsyrat regeringen genom Margareta Winberg utan att denna över huvudtaket har tagit hänsyn till andra teorier. Men den absoluta huvudkritiken måste riktas till något något som får Göran Perssons senaste censurbehov att likna en liberal yttrandefrihetskamp. Margareta Winberg ville tvinga Sveriges högskolor och universitet att använda ROKS genusanalys på all sin undervisning. I klartext Winberg och gänget applicera socialdemokratisk politik på den högre utbildningen. Att vårt riksdagsparti har svårt att skilja på parti och stat visste vi redan men det här var ju löjligt. Om detta lär diskussionen förhoppningsvis fortsätta, detta var kvällens bidrag från mig.

Det är synd att Del 1 var så generell och spekulativ, något som Del 2 visserligen också led av på sina håll men i stora drag var det här en väldigt intressant dokumentär.

Se Könskriget, del ett och två hos SVT.

Jamstalldhetsblogg.se har också en bra genomgång.

Urringnings-em

Tänkte att jag skulle vara lite kulturell igår kväll så jag tillbringade den framför Eurovision Song Contest tillsammans med delar av familjen.

Det tog inte lång tid förrens jag lyckats konstatera att det här inte handlade om musik, det handlade om bröst.

Vad som en gång var en storslagen musiktävling mellan Europas nationer har utvecklat till en orgie i kvinnliga urringningar och övrig naken hud. Varför varför varför kan vi inte få se kvinnliga artister utan att de skall bli globala sexuella objekt?

Redan innan tävlingen har vinnaren Helena Paparizou förklarat att hon givetvis vikt ut sig, inte för att hon nödvändigtvis ville utan för att det var ett jobb, hon hade ju många manliga fans...

Vad hände med stil, individualism och sångröst?

Desperata hemmafruar

Det går en helt underbar serie på Kanal 5, Desperate housewifes. Varje tisdag kl 21 sitter jag bänkad framför tv:n och inget kan få mig därifrån. För den som inte sett serien handlar den om fyra stycken hemmafruar i en typisk amerikansk förort. Detta låter inte särksilt feministiskt eller ens bra, men serien speglar vad som döljer under ytan. Speciellt bra är Lynette, hemmafrun med fyra barn, varav ett tvillingpar med ADHD. Lynette klarar inte av pressen utan börjar äta sina barns ADHD-medicin som fungerar som uppåttjack för ickediagnostiserade personer, för att klara av vardagen som hemmafru med allt vad det innebär. Vi får också veta att Lynette, innan hon blev hemmafru, tjänade mer än sin man och hade en bättre karriär. Jag kommer med spänning att följa Lynettes kamp som hemmafru och hoppas att hon kommer att ge upp för att återgå till sitt jobb. Det är roligt med enmmaerikansk serie som inte på något sätt glorifierar hemmafrun, utan skildrar den på ett sådant sätt att någon knappats skulle överväga att stanna hemma istället för att göra karriär!

Vad vill egentligen SVT?

I kväll kunde alla som såg Dokument Inifrån bevittna en demonisering av feminismen utan dess like.

Jag vet knappt vart jag skall börja, SVT försöker med dokumentären sätta ett likhetstecken mellan feminism och en generell tro på satanistiska manliga pedofili-nätverk(?!).

Detta görs genom att berätta om ett livsöde där en flicka i princip blir kidnappad av ett gäng inte så stabila personer under föreställningen att ovanstående nätverk var ute efter dem. Genomgående under hela programmet betecknas dessa som "feminsterna", det vill säga inga enskilda individer med eventuellt konstiga föreställningar, utan just feminister.

Samtidigt hittar man en samling esoteriska radikalfeminister vars programtid uppenbarligen var ämnad att få fram att feminister i allmänhet tycker att alla män är svin, mördare och våldtäktsmän.

Även Eva Lungdren och ROKS ordförande får säga sitt, vilket i sin tur inte är allt för smickrande för de båda.

Grundproblematiken är nu att man lägger ihop en extrem historia, oroväckande radikala åsikter och slutligen allmänt respekterade feministiska teorier om normaliseringsprocessen och maktstrukturer, där det uppenbara målet verkar vara att misskreditera hela den feministiska rörelsen, seriöst SVT? Jag trodde att man inom svensk journalistisk hade slutat med dessa makabra generaliseringar, så mycket för "Fri television".

Vidare svartmålas vedertagna feministiska teorier och hos allmänheten blir ord som normaliseringsprocessen ännu ett begrepp att lägga till i den negativa ryggradskänslo-arsenalen.

Kommenterafunktionen på svt.se är fylld av framförallt tre ståndpunkter, personer som inser vad feminismen faktiskt handlar om och ser med kritiska och besvikna ögon på reportaget. Personer som inte riktigt fattat och hyllar det hela som att "nu vågar äntligen någon säga vad de tycker" (hey, i vilken debatt har vi hört det innan?). Slutligen är det de kvinnor som sett våldet i vitögat och är förskräckta över den generaliserande degregeringen av kvinnojourerna som SVT nu gör sig skyldig till.

Ett inlägg som står ut över mängden är det från den karlskronitiska socialdemokraten Eva-Britt Dahlström.

Man får heller aldrig, aldrig glömma bort det oerhörda jobb alla eldsjälar gör ute på Sveriges kvinnojourer, med knappa medel har de hjälpt tusentals kvinnor som fått fly från våldet i hemmet.

Så vad har vi lärt oss av detta? Jo, feminister lever inte i allmänhet under tron att satanistiska pedofiler är efter dem. Feminism handlar om att se att samhället behandlar kvinnor sämre just på grund av att de är kvinnor och att detta är stukturalistiskt, givetvis vill man också göra någonting åt detta. Vidare tycker inte feminister i allmänhet att män per definition är svin, våldtäcktsmän och mördare.

Slutligen vill jag rekomendera Feminism av författare: Lena Gemzöe, en bok för de som verkligen är genuint intresserade av vad feminism faktiskt är.